Produktutveckling som medicin mot pensionärsleda

[Ur Säkerhetsinstallatören #4 2020]

Att bli pensionär kan vara skönt, men också bli enformigt och långtråkigt.

Odd Nyrud har hittat en lösning mot eventuell tristess – ett företag i villan.

– Jag kan inte bara sitta stilla och dricka rödvin, säger han.

Husen ligger stilla på rad utmed den lilla gatan som för tillfället trafikeras av ungdomar på cykel. Som besökare blir man nästan orolig att man hamnat fel. Enligt Google maps ligger Prox Securitys verkstad och kontor i vad som verkar vara ett helt vanligt hus i ett helt vanligt villaområde i Göteborg.

Men när garageporten till husnummer 15 långsamt skjuts upp förstår man hur det ligger till. Där inne står inte någon bil, det är inget förvaringsutrymme för gamla skolkataloger och inte heller en replokal för tonåringar med rockstjärnedrömmar. I stället möts man av en fullt utvecklad verkstad för framställning av låsprodukter.

– Vi tillverkar över 8 000 mekaniska och elektromekaniska låskistor per år, säger Odd Nyrud och sätter sig i stolen på sin arbetsplats, mitt emot Anders Larsson som monterar för fullt.

Förutom 78-årige Odd och Anders jobbar även männens fruar, Jennifer Larsson och Carin Nyrud på företaget.

– Och ibland när det är mycket att göra hjälper Odds ena dotter till, säger Carin Nyrud.

Odd och Carin träffades i låsbranschen 1983, när norrmannen Odd var Sverigechef för norska Trio Ving/Ving Card och Carin arbetade som sekreterare på Boda lås. Sedan mitten av 80-talet har de varit både branschen och varandra trogna. 1986 startade de tillsammans bolaget Entry Systems AS i Norge som specialiserade sig på kortlåssystem till hotell och färjor, främst genom produkten Timelox.

– Vi jobbade upp den produkten först i Norge och sedan i Sverige. Vi blev marknadsledande i Sverige och god tvåa i Norge, säger Carin.

Låsverksamheten startades i Moss 1990 eftersom Timelox inte hade någon egen produktion av låskistor. Entry Teknikk AS blev då huvudleverantör av låskistor världen över med hotellkunder i bland annat Las Vegas, Singapore och Norden.

En titt in i verkstaden från garageuppfarten.

Företaget började också leverera system till den marina marknaden, främst till Stena Line som satte krav på kontor och service i Göteborg. Odd och Carin skaffade då sin villa och inrättade ett kontor på bottenvåningen med fem anställda.

– Men företaget växte fort ur lokalerna och vi köpte i stället en industrifastighet i västra Göteborg dit all verksamhet flyttades, säger Carin Nyrud.

Som mest hade företaget 38 anställda som utvecklade nya system som exempelvis tid- och personalplaneringssystemet Timeplan.

– Både Timeplan och Entry Event – ett inpasseringssystem för bad- och idrottsanläggningar – är i dag egna företag som ligger utanför dagens verksamhet, säger Odd Nyrud.

2006 valde Carin och Odd att sälja Entry Systems AB till ett börsnoterat företag.

– Då tänkte vi att vi skulle ha kul och slappna av med pengarna från försäljningen. Men det blev jäkligt tråkigt. Jag kan inte bara sitta stilla och dricka rödvin, säger Odd som redan i arbetslivet sett vad ett oinspirerat pensionärsliv kan leda till:

– Folk som inte hade något annat än jobbet gick i pension och ett år senare såg jag dödsannonsen i tidningen. Det var tragiskt att se, men inte ovanligt. När jag skulle gå i pension sa jag sa att det inte skulle hända mig så vi fortsatte i ett eget företag som vi kan ha så länge vi vill.

I samband med Odds pensionering lades låsfabriken i Moss ner och tillverkningen av delar flyttades till bland annat Småland, Danmark, och Taiwan. Utveckling, montage och distribution flyttades tillbaka till villan och kontoret i nedervåningen samt till verkstaden i garaget.

Carin berättar att Odd aldrig slutar tänka på nya produkter, så ett helt vanligt pensionärsliv var aldrig ens en möjlighet.

– Ni vill inte höra när han väcker mig klockan tre på natten för att berätta om en ny teknisk lösning, säger hon och skrattar.

Odd fyller i:

– Idéerna kan komma till mig vid fyratiden på morgonen när jag vaknar. Jag minns en gång när en kund krävde en speciell lösning på ett lås. Jag lyckades med allt förutom att det skulle vara mjukt att öppna. En morgon vaknade jag vid halv fem och kände direkt: ”Nu har jag det!”.

Likt Paul McCartney från Beatles, som vaknade med megahiten Yesterday på hjärnan och sedan satte sig vid pianot, gick Odd Nyrud ut till garageverkstaden och satte igång fräsen och borrmaskinen.

– Det fungerade direkt. Hjärnan hade tydligen hållit på under natten.

Odd Nyrud tänker jämt och ständigt på nya produkter.

Att ha firman i hemmet ger naturligtvis fördelar när det gäller att kunna sätta sig och jobba med nattens idéer klockan fem på morgonen. Och pendlingen är en trappvandring snarare än en bil- eller bussresa.

Kan det inte vara svårt att slappna av hemma när jobbet alltid finns i närheten?

Båda skakar synonymt på huvudet åt den tanken.

– Inte som det är nu, det är helt suveränt, säger Odd och får medhåll av Carin:

– Jag tycker att det är väldigt behändigt. Hade vi inte kunnat ha det här hade jag inte velat ha det. Vi kan snabbt göra någonting som behövs fort utan att behöva dra iväg ut. Varför ska man åka iväg om man inte behöver?

Men hur känner de båda anställda då? Utan något vetenskapligt stöd är det ändå rimligt att gissa att majoriteten av Sveriges befolkning helst inte skulle ha sin arbetsplats i chefens garage.

– Det fungerar jättebra, säger Anders Larsson. Det blir inte som att man kommer till ett arbete där det bara är hej och hejdå utan det är mer vänskap än så. Det är alltid roligt att komma hit.

Carin fyller i:

– Jag tror inte att det hade fungerat om man inte också hade en vänskapsrelation. Det är också en anledning till att jag tycker att det är viktigt att ha verkstaden kvar.

Företagets nuvarande mål är att lyckas etablera en mer stabil arbetskurva.

– Det kommer våldsamt mycket på en gång vissa månader. Att kunna få det lite mer spritt över året vore bra, det kan bli lite stressande när 500 låskistor ska iväg snabbt, säger Anders.

Odd och Carin har alltså levt tillsammans sedan mitten av 1980-talet, drivit företag tillsammans sedan 1986 och spenderar oftast september månad utomlands med husbilen. Frågan som följer ter sig naturlig:

Kan det inte bli att ni umgås för mycket?

– Nej, säger Odd kort och får medhåll av Carin:

– Vi har ju alltid haft det så här, det har blivit vår normala vardag. Och när vi båda två jobbar i firman är det ingen som gnäller. Är vi på semester och någonting händer tittar vi bara på varandra och åker tillbaka till arbetet. Jag tror inte att vi hade kunnat tänka oss att jobba på något annat sätt över huvud taget, säger Carin och funderar lite innan hon fortsätter:

– Och om jag blir trött på honom tar jag bara hunden och går ut i skogen!