Mästarbrevet - det yttersta yrkesbeviset

[Ur Säkerhetsinstallatören #4 2021]
Den här artikeln är reviderad för webben. Du kan ta del av den i sin helhet i #4/21 av Säkerhetsinstallatören. Länk till e-publikationen hittar du längre ner.

Årets sista mästarutbildningsgrupp rullar igång i ett kallkrispigt Leksand. Ett trettiotal personer från en mängd olika hantverksyrken har samlats på vad som förmodligen är Sveriges vackraste folkhögskola. En av de första frågorna som avhandlas är mästarbrevets varierande status genom åren. Två av aspiranterna i gruppen är låssmeder, att de har siktet inställt på mästarbrevet har länge varit självklart.

– När det var som sämst utfärdade vi kanske 45 mästarbrev per år, säger Anne Palm, mästarbrevsansvarig på Hanverksrådet och tillägger: Nu är vi uppe i 300–400 årligen och jag skulle nog säga att låssmederna är en hyfsat stabilt representerad grupp, men de kan alltid bli fler.

För ett antal år sedan var intresset för breven så lågt att Hantverksrådet förstod att det krävdes ett stort omtag eller så fick man se mästarbreven försvinna. Genom ett medvetet arbete med branscherna har Hantverksrådet lyckats vända trenden.

– Det är medvind för hantverk just nu, orden kommer från Stefan Andersson, projektledare på Hantverksrådet som också håller i morgonens föreläsning, vilken i all lämplighet berör frågan om varför man ska ta mästarbrev.

Sveriges Hantverksråd är det organ som står bakom själva utfärdandet av mästarbrevet och bakom dem finns Svenskt näringsliv, Hantverkarna och Företagarna, som tillsammans fått myndighetsuppdraget att utfärda och återkalla mästarbrev.

Som en del av Hantverksrådets omtag skapades mästarutbildningen – en distansutbildning som ska säkerställa att alla mästare har de kunskaper som krävs för att driva ett modernt hantverksföretag.

Förutom två dagar i Leksand genomför mästaraspiranterna en tio veckors distanskurs med en uppgift att lösa veckovis. Det hela avslutas med att man skriver ett mästarprov och därefter erhålles mästarbrevet – om man klarat förfarandet förstås – men det menar Anne Palm, hennes kollega Marita Olars, som har ansvaret för gesällbreven och projektledaren Stefan Andersson, att de flesta faktiskt gör.

Allt värdefullare bli mästare

Jonas Sunebring jobbar till vardags som säkerhetstekniker på Great Security i Göteborg. Han ser oförskämt pigg ut med tanke på vad han berättar.

– Det blev så att jag körde från Göteborg till Leksand i ett svep igår i ösregn och allt, sju timmar tog det och mörkt var det.

Kanske är det hans engagemang och längtan efter mästarbrevet som ändock kunde motivera den prövande körningen.

– Jag är otroligt taggad på att ta mästarbrevet och bli låssmedsmästare, förtydligar Jonas.

Sitt gesällbrev har han haft sen 2012 och han har flera gånger sedan dess varit på väg att anmäla sig till mästarutbildningen, men den tuffa arbetsbelastningen har inte gjort det lättare att hitta utrymme i kalendern. Till slut fick han bara ta sig tid och nu är han här, dessutom med sin forna kollega Michael Magnesköld som numer är egenföretagare. Båda är eniga om att det ligger ett stort värde i att vara mästare inom låssmedsyrket och att det värdet hela tiden ökar.

– För mig personligen är det förenat med en yrkesstolthet att ta mästarbrev och det fungerar också som en kvalitetssäkring gentemot kunderna, säger Jonas Sunebring som även tillägger att många kunder efterfrågar yrkesskicklighet genom att försäkra sig om att utföraren är just gesäll eller i bästa fall mästare.

– Det blir som ett kvitto eller intyg på att man håller en viss nivå och är jag mästare kan jag som egenföretagare också ansöka om medlemskap i SLR, vilket är ett stort plus för mig, inflikar Michael Magnesköld.

– Samtidigt behöver man inte svara på hur lång erfarenhet man har, det räcker att man säger att man är mästare, så förstår kunderna att man har gedigen yrkeserfarenheten och att de kan känna sig trygga, fortsätter Jonas Sunebring.

Stefan Andersson håller också med om att det skett en statushöjning i mästarbrevets varande, något han tror har att göra med att unga idag efterfrågar yrkesstolthet på ett annat sätt.

– Yrkesstolthet är en trygghet för kunderna, är jag yrkesstolt tar jag ansvar för att jag gör ett bra jobb, förklarar han.

Digitala tar ej över hantverket

Det är få som undgått låssmedens yrkesutveckling, att man gått från det mekaniska till det elektroniska och digitala – går det då fortfarande säga att låssmed är ett hantverksyrke? Jonas Sunebring är övertygad i sitt svar:
– Även om cylindern är digital måste den sitta på rätt ställe med rätt behör och för det krävs en låssmed som kan hantverket.
Men om allt blir digitalt, envisas jag. Det tror inte Jonas Sunebring är möjligt, åtminstone inte under en överskådlig framtid. Dock menar han att ett stort ansvar vilar på tillverkarnas och leverantörernas axlar. Somliga provar att digitalisera hela låslösningen och ge kunden möjlighet att ensam sköta installation – vilket i praktiken skulle urholka låssmedens roll och hantverkskunnande. Men enligt Jonas Sunebring är det idag snarare regel än undantag att dessa kunder ringer i stort behov av support. Så låssmeden får ändå komma ut och fingerfärdigt rätta till problemen.
– Digitaliseringen är ett hjälpmedel, inte något som är utmärkande för branschen, hantverket är det, resonerar Jonas.

Gemensamma branschproblem

Faktum är att de flesta hantverksyrkena upplever gemensamma bekymmer, till exempel när det kommer till frågan om glada amatörer – eller som vi i låssmedsbranschen kallar dem – oseriösa yrkesutövare – som utgör ett problem för alla hantverksyrkena idag. Ett problem man kanske aldrig kan få bort, men som man kan möta upp genom att kvalitetssäkra sin egen profession ytterligare – däribland genom mästarbrevet.

Kunderna ser värdet i mästare

Rekryteringen av nästa generation sker enklare om handledaren/läraren har mästarbrev, då är fler benägna att gå samma väg. Men det sanna stödet från branschen bör komma genom ett konsekvent fokusarbete på just gesäll- och mästarbrevets värde och vikt ur ett branschperspektiv.

– Det är inte enbart för individen som det är viktigt att ha ett mästarbrev, det signalerar en branschmognad och en stor seriositet för det särskilda skrået för hantverksyrkena, förklarar Stefan Andersson.

– Ett tips till branschen är att bearbeta kunderna, få dem att fråga efter gesäll- och mästarbrev, få dem att ställa det kravet på yrket. Det ska inte bara vara ett bevis man vill ha i offert- och anbudsammanhang, säger Marita Olars.

Men faller då inte allt ansvar på individen, den ensamma yrkesutövaren – undrar jag?

– Det bör ses som en möjlighet istället, det handlar till syvende och sist om yrkesstolthet, att tala om att man är utbildad och att kunden kan se det genom gesäll- eller mästarbrev, svarar Marita Olars och Anne Palm tillägger:

– Har vi en utbildning måste vi våga vara stolta, det är tyvärr alldeles för många som har sitt gesäll- eller mästarbrev liggandes i en gammal låda täckt av damm på vinden.

Att låta mästarbrevet bli dammigt är inget som kommer på frågan för låssmederna Jonas Sunebring och Michael Magnesköld.
– Lyckas jag ta det ramar jag in det och bär med det ut till kunderna, småskrattar Jonas Sunebring och får direkt medhåll från Michael Magnesköld.

-SLUT-

Klicka här för att läsa artikeln och hela nummer 4 av tidningen Säkerhetsinstallatören